on försöker alldeles för mycket, för många fågor, för många råd, för många förlåt.

det går bara inte att ta igen 6 år på några dagar, det är så mycket som har hänt sen sist.. visst hon kanske inte har förändras så mycket, men det har jag.. o min familj, o jag har varit gift och skiljt mig. 

Jag tror inte hon förstår att det är för mycket för att bara köra igenom på chatten.. 

Jag vill inte berätta om pappas död eller sonens hälsa för henne via chatten.. det är inte vänskap för mig. Man ses, man tar sig tid att lära känna varandra igen. 

hon bort göra mer för att försöka träffa mig.. inte fråga om allergier.

visst låter jag självisk? Hon borde, hon gör, hon borde inte.. men jag har gett henne så många chanser, så många ggr har jag försökt att förlåta, försökt att glömma. 

Jag vill vara hennes vän, men inte på hennes villkor. 

Jag är så rädd att hon kommer att svika mig igen, att hon kommar att vända sig om och gå igen.. 

Vi var Systrar! och hon övergav mig... jag klarar det inte igen.. jag kan inte ta mer skit.. 

xoxo

kanske jag kommer göra senare, kanske skulle jag inte ha släppt in henne igen. 

hon sårade mig så djupt förra gången, alla mina vänner skulle säga att jag borde hålla mig mil ifrån henne, många långa mil... 

o jag tror nog de har rätt, men som alltid så vill jag ge henne en chans, men det här är absolut sista gången, det har jag lovat mig själv.. 

Jag klarar inte att bli sårad så igen! och jag tycker inte jag förtjänar det! jag är inte ond, jag försöker att få alla lyckliga, till den punkten att jag inte längre klarar o fejka ett leende.. 

Kanske borde jag kasta ut henne igen, men jag känner att jag vill försöka. 

Men nu lovar jag er och framför allt, mig själv! att det här är absolut SISTA cchansen hon får. 

Go jag älskar min lollz, men jag kan inte ta mera stabs in the back! 

Hon är min bästa vän och det närmsta jag nånsin kommer en syster, no matter what! Men om hon sårar mig igen, då vet jag att jag har fått nog. då tar det slut!

xoxo  

Det känner jag för att göra idag. Har du kån gång haft en sån dag, när du bara vill gräva ner dig för att du inte orkar? När ingen förstår varför du inte bara kan fejka ett leende och go on?

Jag har. Flera faktiskt, när man önskar man kunde gå o dö för ett tag.

Det känns som myror som kryper i hjärnan, överallt är det för trångt och ingen stans är jag trygg.

Jo, i duschen, i duschen där är det tryggt, för en stund. Under täcket är det också enklare, men där kan man ju inte stanna, inte när man har familj, när man har en son och bröder och föräldar som behöver dig. inte när de inte kan förstå varför jag mår som jag mår.

jag förstår det ju inte själv, jag vet bara att jag har en dålig dag. att jag behöver må dåligt ett tag innan jag kan va "glad" igen.

 
Mitt spöke är frånvarande också, just när jag behöver henne.
Om nån läser så verkar jag nog galen, men det är jag inte. Bara lite ibland.

Xoxo